Den här dagbokstrilogin är lite som pizza med extra allt. Något lite för drypande, men ändå oemotståndligt gott. Det är bara att hugga in. Två av texterna är nyskrivna och en text är en repris från tidigare dagbokssidor. Låt mig bjuda på dessa tre mumsbitar.
Tid, frid och utspillt kaffe
När jag var liten strök jag omkring
Koppla upp, hämta hem och skapa nytt
DEL I
Tid, frid och utspillt kaffe
Jag har ett möte klockan två. Min intention är satt, förberedelserna klara och lunchen intagen. Allt är lungt. Jag har tid, jag har frid och jag jag ska bara dricka en kopp kaffe.
Det är bara det att istället för att njuta av koppen rinner innehållet rakt ner knäet och blöter byxorna bruna.
Inte så skönt.
Men det är först när jag inser att jag inte har några fler rena och strukna byxor hemma och inte heller hittar mitt strykjärn som tiden rinner iväg och adrenalitet med den. Nu blir jag sen!
Vilket otur kan tyckas. Eller vilken petitess, varför stressa upp sig över ostrukna byxor. Och varför ska det alltid hända mig. Just när det var så lugnt. Men nu är det gjort. Byxorna är antingen brunt blöta eller ostrukna och adrenalinet är igång.
Det tog mig många år och många ankomster med andan i halsen att förstå att detta var långt ifrån både otur och slump. Istället var de välregisserat. Med tiden har jag kommit att genomskåda en mycket vässad dramatiker inom mig som kan vända en situation blixtsnabbt. Från lugn och harmoni till adrenalin på några sekunder. Och jag kan inte klandra henne.
Nu vet jag att hon längtar efter precis samma sak som jag gör. Hon vill känna sig levande. Hon vill känna vinden fladdra i håret, blodet pulsera i ådrorna och livet vibrera genom varenda cell i kroppen. Hon vill vara inne i leken, uppslukad av det hon gör och sprudlande glad.
Det är bara en sak hon inte har förstått. Hon vet inte att livet finns utan adrenalin. Att pulsen och vibrationerna finns ändå. Finns under och i botten av allting. Och det är nu jag behöver skärpa till mig. Finna livet där det verkligen finns om jag vill sluta få det regisserat av min kära dramatiker.
Var du hittar livet (utan adrenalin)? Ja, ledtrådar kan vara att följa längtan, glädjen, låta dig förundras, nörda in dig eller göra det som fångar dig, trollbinder dig och får dig att förälska dig i livet självt. Då kommer du dessutom att få en mycket lugn och förmodligen också produktiv dramatiker. Nu kan ni leka och skapa tillsammans.
DEL II
När jag var liten strök jag omkring
När jag var liten
strök jag omkring
Gjorde ingenting
Mamma lagade mat
Pappa lagade bil
Medan jag strök omkring
Pratade med mig själv
Lekte för mig själv
Strök omkring
Det hände inget speciellt
Jag sa inget speciellt
Tänkte inget speciellt
I alla fall inte så ofta
Jag strök omkring
Nu är jag vuxen
Älskar att stryka omkring
Får livet att tända till
Bara lite till
Stryka omkring
När jag är död
Kommer jag fortsätta stryka omkring
Livet får tända till
Vill aldrig sluta
Stryka omkring
DEL III
Koppla upp, hämta hem och skapa nytt
När jag läste fysik fick jag lära mig att hela universum innehåller samma naturlagar. Lagar såsom exempelvis gravitation, elektricitet och magnetism. Men redan för ca 100 år sedan rubbades detta inom vetenskapen då begrepp som tid, massa och energi kom upp i ljuset på ett nytt sätt. När jag hörde och började använda mig av begreppet multiversum istället för universum hittade jag ett nytt sätt att se på naturen som verkligen skapar resultat här på jorden. Jag ska berätta vad jag menar.
Jag sitter inne och skriver. Ute har det börjat regna och jag fylls av en längtan efter sommaren. I mitt versa är det en regning vårdag men sommaren existerar redan i ett annat versa, annars hade jag inte kunnat längta efter den.
För att kunna närma mig sommaren här och nu behöver jag koppla upp mig på den tids- och materielösa rymden. Källan. Källan där allt skapas. Det är därifrån sommaren kommer att skapas och veckla ut sig i mitt liv, här och nu. Det är också där som sommaren redan finns.
Lägg märke till att jag inte hämtar hem nya saker från det som redan har materialiserat sig här på jorden.
Istället söker jag, det jag saknar här och nu, i källan där det skapas. Att söka och jaga resultat i yttervärlden är egentligen samma sak som att köra bilen och tro att jag tankar.
Istället är det dags för mig att koppla upp, hämta hem och skapa nytt. Jag försätter mig i ett avslappnat tillstånd. Jag går med tankarna till det som just nu känns ljust, behagligt och öppnande. Jag ler inombords och börjar fantisera om hur det är på sommaren. Vad är det jag gillar med sommaren och vad är det jag längtar efter. Jag ser ljuset, växterna, blommorna och mig själv närvarande i stunden.
Jag fokuserar på glädjen och det behagliga i min upplevelse och när jag kommer tillbaka från min resa och återigen tittar ut på regnet inser jag att jag redan nu har fått en fullvärdig upplevelse av sommaren.
Dessutom har jag varit i kontakt med det versa där sommaren skapas och just nu existerar vilket betyder att nedladdningen har börjat och när jag kliver ut genom dörren förvånas jag över hur många blommor som nu tycks ha ploppat upp i trädgåren.
Av någon anledning blir jag bara glad och inser dessutom att regnet kanske också hade något att göra med alla nya blommor.
<3 Linda D
Är det första gången du stöter på mig så finns det mer att läsa här.
