Jag tror att tjejer behövs. Jag tror att tjejer behövs i maktpositioner i samhället. Jag tror att tjejer behövs som tjejer. Inte anpassade. Vingklippta. Eller tystade.
Inte små. Känslokalla. Eller fängslade i förminskande roller. Jag tror att tjejer behövs. Som sig själva!
Självklart kan tyckas! Men inte om du frågar mig. Hade tjejer fått vara tjejer. Hade vi fått vara oss själva. Så hade vi tagit makten. Så hade vi vetat att det inte är ok att kriga. Så hade vi vetat att det inte är ok att göra djur illa. Så hade vi vetat att det inte är ok att någon som är mindre kärleksfull än mig ska chefa över mig på min arbetsplats, tala om för mig vad jag ska göra och vad jag bör stå ut med. Då hade vi vetat att det som vår kropp säger till oss i form av känslor och andra signaler är mycket sannare än det information som vi matas med utifrån.
Vi hade inte bara vetat. Vi hade agerat. Agerat efter vår sanning. Vår inre, kärleksfulla sanning. Den som alla barn föds med. Och den som små tjejer så småningom tappar kontakten med, dag för dag. Kanske eftersom världen saknar förebilder. Vuxna tjejer med kontakt med sin djupa kärleksfulla sanning.
Men det finns väl massor av kärleksfulla kvinnor i världen! Kvinnor som älskar, stöttar och sprider värme och ljus omkring sig. Gör storslagna insatser för andra människor. Krigar för det goda och står upp för det de tror på.
Jaha, varför ser det då ut som det gör? Jag bara undrar? Varför vaknar vi inte varje morgon med förväntan över allt vi ska uppleva under dagen? Varför somnar vi inte i frid varje kväll över allt spännande som hänt oss? Varför ligger vi inte dubbelvikta av skratt åtminstone en gång per dag? Varför vet vi inte att vi är bäst, precis som vi är, hela tiden? Jag bara undrar.
Men det här är väl inte kvinnornas fel? Det här är ju stora, tunga samhällsstrukturer. Som byggts upp under århundrade efter århundrade. Det här kan du väl inte lägga på mig?
Tänk att det är just det jag gör. Eftersom jag tror på dig. Jag vet din kraft. Så kvinna. Jag ber dig. Lita på din inre tjej och kliv fram. Ta plats. Lyssna inåt. Tala din sanning. Sluta lyssna på det som får det att vända sig i magen på dig. Sluta lyssna på det som får dig att vilja vända bort blicken. Sluta att lyssna på det som stryper glädjen i ditt hjärta. Om än på en mycket subtil nivå. Sluta lyssna på det som bara vill skrämma upp dig, styra dig genom ett stadigt grepp om din rädsla. Sluta lyssna på människor med tvivelaktiga syften. Sluta lyssna på den röst inom dig som börjar meningen med måste eller borde. Sluta låta dig styras av den del av dig själv som sitter uppskrämd i ett hörn och intalar sig själv någon påhittad sanning långt långt bort från den du en gång var.
Börja lyssna efter glädjen, pirret, entusiasmen och energin. Våga agera! Våga agera för den del i dig som sitter inne med den kärleksfulla sanningen. Och som talar till dig genom lycka, förväntan och frihetskänsla. Storhetskänsla. Genom en hunger på livet, en hunger efter att få göra en insats. Leka. Tillsammans med andra. Älska. Genom tacksamhet, vördnad, förundran och en intensiv lycka att leva. Leva här och nu.
Det är när vi följer denna inre tjej som vi blir drottningar i våra egna liv. Vackra, lyckliga och kärleksfulla drottningar. Och ni förstår nog själva. En hett efterlängtad drottning, som behöver ta plats på den tomma tronen. Fylla upp blickfånget för alla förväntansfulla småtjejer i detta land. Och särskilt särkskilt. Särskilt för en speciellt utvalt tjej. För hon. Henne.
Hon som bor inom dig.
