Jag var 23 år och hade tagit mitt första jobb som lärare. Jag hade knappt hunnit börja innan jag ofta hittade mig själv sittandes i det lilla svarta rummet. Förvirrad är var bara förnamnet då jag inte visste varför jag hade hamnat där, hur jag hade hamnat där och kanske viktigast, hur jag skulle ta mig därifrån.
Istället blev det mer och mer obehagligt. Ibland drog jag med mig andra, vilket ledde till skuld. Ibland drog andra med sig mig, vilket ledde till sorg och ilska men kanske värst av allt, ibland satt jag där helt själv och undrade vad det var för fel på mig. Då kom skammen med sitt djupa obehag.
Så här i efterhand kan jag se att detta var inte bara en vissen, obehaglig och starkt stressande period i mitt liv. Detta var också början på något helt nytt.
Hela mitt väsen, min kropp och min själ hade förmodligen under lång tid stått ut med mycket men vid 25 års ålder nåddes en punkt då det var bra, då det tog stopp.
Tack vare detta stopp som ledde mig in i långvarig sjukdom gavs jag nu chansen att börja utforska vägen in genom den gröna dörren. Steg för steg, långsamt, långsamt, mycket långsamt fick jag upptäcka ett sätt att leva som var REVOLUTIONERANDE annorlunda från vad jag hade lärt mig.
Vad menar jag då med revolutionerande annorlunda? Jag ska ge dig tre exempel på vad jag hade lärt mig genom livet. Det första var att kontrollera min omgivning. Det andra var att anstränga mig för att uppnå resultat. Det tredje var att fokusera på yttre resultat.
Att försöka kontrollera yttre resultat, anstränga sig för att uppnå yttre resultat och enbart fokusera på yttre resultat är en mycket beprövad väg för att öppna den svarta dörren för sig själv. Jag hade fått toppbetyg om det hade varit betygsgrundande aktiviteter.
Det tog många år för mig att istället hitta ett sätt att bemöta livet där det var naturligt för mig att slappna av, acceptera nuläget, släppa kraven på yttre resultat, lyssna inåt, agera enkelt och låta saker ske. Tillåta mig att vara skaparen. Ja, till och med samskaparen där det stora, riktigt stora arbete inte låg på mig utan faktisk på livet självt.
Detta hade aldrig gått om jag inte hade getts chansen. Chansen att få ett långt avbrott i mitt galna liv, chansen att träffa nya och kloka människor som visade på bättre alternativ och chansen att aldrig helt förlora kontakten med att det ändå måste finnas en mening även om smärtan var total. I tillbakablickar är det lätt att se hur livet servade mig med möjligheter men knappast kunde jag då kalla sjukskrivning, ekonomiska avbrott och panikångest för gåvor och nya chanser. Men nu vet jag att jag övergavs aldrig riktigt, även om det kändes så och det fina är att jag tror inte någon av oss gör det. Någonsin. Det jag däremot behövde göra var att fortsätta agera.
Fortsätta framåt på något sätt. Med små steg. Jag var tvungen att agera på nya sätt, välkomna in nya tankar, även om det tog emot. Har vi levt i det svarta rummet stor del av vårt liv så behöver vi göra något annorlunda för att komma till den gröna dörren. Livet gör det stora och vi behöver göra det lilla. Det lilla som gör den stora skillnaden.
Vill du också ha hjälp att välja den gröna dörren?
Då kanske Vänd upp skulle passa dig!
Läs mer och anmäl dig här!
Comments are closed, but trackbacks and pingbacks are open.