Då var det dags att slunga honung. Spännande och roligt att göra detta för första gången med egen honung.
Jag hade beställt en egen slunga och köpt de tillbehör som jag tyckte var passande för den storlek av bigård som jag har, liten.
Detta är en slunga som har plats för två ramar och drivs med hjälp av en handvev. Jättefin och mycket billigare än att köpa en eldriven slunga med plats för 4 ramar.
Jag köpte en plasthink med lock, bricka och träslevar. Allt nytt eftersom jag inte vill riskera att honungen får smak av något gammalt.
Brickan är till för att ha ramarna på när jag tar bort täckvaxet.
Plasthinken är till för att förvara den slungade honungen i.
Med träslevarna kan jag skrapa ur slungan och sedan röra i honungen när den är i plasthinken.
Avtäckningsgaffel använder jag för att ta bort täckvaxet som bina ”packar in” honungen med på ramarna.
Finsil och grovsil för att få bort skräp ur honungen.
Sedan köpte jag också en vaxsil som, på bilden, ligger under silarna och ett paket vaxkakor. I den här lägger jag allt borttaget vax och när jag sedan slungar den kommer vaxet renas från den honung som sitter där och det blir lite mer honung till mig.
Då har jag dammsugit köket, tagit fram alla grejor och gjort mig redo att sätta igång. Honung absorberar vatten så jag spolar inte i kranen under hela slungningen. När jag är klar och allt ska diskas gör jag det enbart med kallt vatten för att få loss allt vax.
Att ta hem honung från en kupa går bra att göra närsomhelst på sommaren under förutsättning att det finns kvar till bina själva. Mat är ju så klart en grundförutsättning för att de ska leva och må bra. För att veta att honungen inte innehåller för mycket vatten kan man avläsa andelen täckt honung på en ram. För att slunga en ram behöver honungen vara täckt till två tredjedelar som på andra bilden här.
Efter att ha tagit bort täckvaxet sätter jag ner två ramar i slungan och kör igång. Vänder på båda ramarna och kör igen. En ram som innehåller honung är tung och när honungen är utslungad känns den fjäderlätt i jämförelse.
Här syns också min vaxsil. Häri stoppar jag allt avtäckningsvax som jag har gafflat bort från ramarna för att utvinna den honung som sitter där. Sedan är detta vax fantasktiskt att spara och tillverka olika produkter av, exempelvis kräm och cerat.
Mums mums mums, smaskos…nyslungad honung genom grov sil och finmaskig sil.
Jag skummar av honungen genom att lägga plastfolie ovanpå som jag sedan drar av. Då följer skummet med elegant och jag låter plasfilmen rinna av sig i ett glas så att jag får provsmaka lite innan den ”riktiga” är klar.
I hinken behöver jag nu röra två gånger varje dag i, ja, kanske två veckors tid. Detta för att honungen ska kristallisera på ett bra sätt och få en bra och hållbar konsistens.
I samma veva som jag slungar den första honungen kommer också det nya samhället på plats.
Nästa steg nu, förutom att röra i honungen, blir att hålla så kallad generell koll i båda samhällena. Det skriver jag mer om nästa gång.
