Har du någon gång varit slav under en obehaglig och helt okontrollerbar katastroftanke? En tanke så skrämmande att det har hindrat dig från att vakna glad, möta världen med ett leende och hindrar dig från att ta någon som helst förväntansfull och lekfull risk under dagen? Kanske helt enkelt hindrat dig från att trivas. Trivas i dig själv, och i ditt liv.
Vad betyder det här egentligen? Och vad kan vi göra för att förändra situationen?
Börja med att titta på det lite utifrån, benämn det som en helt osann katastroftanke och skapa medveten distans. Det är någonting som vi har, inte någonting vi är. Någonting vi kan skaffa oss mer av eller lämna ifrån oss. Det vi är är något helt annat. Något mycket större, sant och gott.
Varifrån kommer då dessa katastroftankar?
Det kan vara så att vi vid ett tillfälle började känna något obehagligt. Rädsla, irritation, ilska eller kanske sorg. Av någon anledning visste, kunde, ville vi inte möta dessa känslor för stunden. Istället tryckte vi undan dem…så länge. Sedan gjorde vi likadant en annan gång, en annan gång och ytterligare några gånger och vips blev det till en vana, ett beteende som nu verkar helt naturligt.
En annan del av oss börjar protestera alldeles förfärligt då vårt ljus börja skuggas av alla dessa undantryckta känslor. Denna del vet att starka känslor av ilska, sorg, eller rädsla inte är något farligt alls. I själva verket vill de bli sedda, omfamnade och respekterade precis som alla andra. Ingen vill väl sitta instängd i ett fängelse när solen skiner därute. Inte ens de delar av dig som bär dessa kraftfulla känslor.
Det vi kan börja göra är att se, bära, respektera, omfamna och uttrycka alla delar av oss själva. Vi kan bli förvånade av hur ofarligt det är. Vi kan häpnas av hur rika vi blir. Hur fria vi blir. Hur härligt det känns att få vara en hel människa, med en mångfald och rikedom av känslor.
